Aug
30

skriven av: Annika  

Lämna kommentar

Ja man kan ju inte ta miste på det faktum att det just är Valår… i alla fall inte när man gick ut till postlådan och fann raggningslappar… vet inte hur många valblanketter det låg i lådan, men de var många! Det är så jag nästan kan spy. Tål inte politik… eller okej, det är inte politiken jag har svårt för utan det är politikerna.

När det blir valår, då finns det plötsligt mycket pengar, annars skulle de inte ha möjlighet att sända alla dessa blanketter…

Jag kan nog tänka mig att ni, har räknat ut att jag inte kommer att styra benen mot vallokalen. Jag har inte ens röstat en enda gång från och den dagen jag fyllde 18 år, och det har inte gått någon stor nöd på mig för det. Saken är den, jag skulle inte orka lägga ner all den energi och framför allt tid att göra det jobbet. Lögner är inte värd det. Då har jag andra saker i min omgivning som får min uppmärksamhet istället.

Visst man har åsikter och det finns väl något parti som man har något mer förtroende för… men nej… bortkastad tid. För det spelar ingen roll… procentuellt sätt så förvandlas flertalet av deras ord till lögner, 24 timmar efter att rösterna är räknade och offentligjord. För det andra så är politikernas intresse för folket så lågt, så det spelar egentligen ingen roll vad ens åsikter är, de gör som de vill i alla fall. För om de verkligen brydde sig om folket, då skulle de inte ge sig själv den summa i lön varje månad…. medan det finns människor i Sverige som knappt har mat på bordet varje månad, eller får inte den sjukvården de behöver därför att det inte finns resurser inom vården… sedan finns det väl en rad andra exempel.

Neeej….. Näh, äh… för Politik!

- Blogghärskarinnan

Aug
30

skriven av: Annika  

Lämna kommentar

Ja hej alla läsare. Ja jag vet att det har inte varit mycket till aktivitet här… jag vet. Men jag ska FÖRSÖKA få bättring på det. Det jag skriver nu är ett test för att testa ett program jag skriver i. Jag har planer vid att sluta att logga in via nätet för att skriva i bloggen. Kanske kan det underlätta bloggningen. Jag använder nu Windows Live Write.. och hittills så verkar det i alla fall fungera.

/ Blogghärskarinnan

Aug
8

skriven av: Annika  

Lämna kommentar

I tisdags var det sista avsnittet, bara fyra avsnitt! Jag är en utav de många som bänkar mig framför tv:n för att se Morden i Midsomer. Jag sett deckaren alla redan från första avsnittet. Det största negativa med denna säsongen var att det var så få avsnitt, annars var inte säsongen någon besvikelse.

John Nettles som Tom Barnaby ska visst sluta, men tydligen skulle det inte bli fören i säsong 14,  Så ännu behöver man nog inte sysselsätta sig att torka upp tårar ännu. Men ärligt talat, jag hoppas faktiskt inte högt utav besvikelse och ilska. Det är inte det att jag ogillar John som Tom Barnaby, men utan eftersom man fick träffa den som ersätter honom i serien, så lugnandes man lite. Den nya Barnaby verkar vara en rolig filur.  Båda karaktärerna heter Barnaby och är väldigt lämpligt nog, den nya Barnaby är kusin till Tom… väldigt lämpligt.

Det sista avsnittet var inte riktigt som man kunde förväntat sig, i alla fall jag. Men o andra sidan det var mest för jag hade inte så står koll på när John Nettles skulle skrivas ur handlingen.  Eftersom jag vid dåvarande avsnitt inte visste när John förväntades sluta så förväntade jag mig lite mer “drastiskt” skulle hända. Dett tack vare att SVT sa innan avsnitten att han skulle sluta. Snacka om att luras. Det sista avsnittet var dock bra, hade en “midsomer murders” känsla i sig. Fast faktisk var ändå lite banbrytande avslut i avsnittet med spöket som gick in i väggen… brukar inte vara så uppenbara mystik i serien. Men jag gillade det.

Men jag kan nog erkänna, att gå ut på en prommenad i “skogen” med hunden efter avsnittets slut var inte speciellt trevligt. Effekten var nästan lika som när man såg en spegel första gången efter att man hade sett Mirrors med Kiefer Sutherland.

Nu är jag bara besviken över att man måste vänta på nästa säsong….

// Blogghärskarinnan

Jul
31

skriven av: Annika  

Lämna kommentar

Jag märkte nu på morgonen, och faktiskt några dagar tidigare att jag har blivit invaderad. Invaderad utav några små mikroskopiska celler, eller vad det nu är. Det där medicinska termerna och funktionerna i våran kropp förstår jag med inte på. Det är helt enkelt inte min starka sida. Men det har också ett internationellt namn, någon godhjärtad stackars själ som någon gång kom på namnet - Samvetet.

Om någon nu på morgonen gjort en avteckning av mig, så hade jag haft en ängel på ena axeln och en djävul på den andra. Okej, nu kanske det är liiiite fel sorts samvete, men ändå de små rackarna hänger väl med i alla fall.

Det första som jag gjorde efter frukosten var, då samvetet rann över mig, jag började storstäda överdelen på huset. WOW. Varför måste jag jämt göra det så svårt för mig? Varför kan jag inte göra som så många andra, städa lite så där vart eftersom, småplocka hela tiden. Städningen skulle bli så mycket lättare, i stället för att ta hela städningen på en gång. Tro nu inte att jag är en sådan som har dårligt ordning, visst liite kanske, men inte så att det är kaos. Det är bara det att jag har en förmåga att enbart städa  när jag känner att jag måste.. ett form utav samvete som visar sig.

Ett annan sak som jag har kommit på, något som jag har gått och haft dårligt samvete för sedan flera dagar, kanske till och med veckor, min magiska hörna har inte haft besök utav mig. Jag har dessutom intalat mig, att jag måste ta mig tid till en stunds mediterande. Men nej då, av någon anledning så har min tid inte gått till det. Antar att så kan det vara när man pluggar… oj, bortförklaringar. Men så är det Samvetet knackar på men blir inte av, och samvetet växer sig ännu starkare.

Jag tror att vi alla någon gång har hart besök utan de där två varelserna på våra axlar, och hos många är de i ständigt krig med varanda. Många kanske tror att de där samveterna, ängeln och djävulen enbart kommer fram när det gäller samvete mot ex annan människa, när det handlar om goda gärningar gentemot medmänniskor eller, djur eller vad som helst. Men nej, min teori är att den där gloria brydda typen och den där varelsen med horn och svans gör sig påminda i alla former utav samvete, och det skulle nog inte skada om den där ängeln vann lite oftare

// Blogghärskarinnan

Annonser